En epok av framsteg och förändring
Text: Madeleine Haraldsson Foto: Interflora genom Caroline Suhrs arkiv, Karin Linde
Nu går vi in i ett decennium där Sverige på allvar etablerar sig som ett välfärdssamhälle. 1960-talet blir också en betydelsefull period för floristerna – statusen stiger, efterfrågan ökar, och introduktionen av blomsterskum revolutionerar yrket.

1960-talet präglades av snabb ekonomisk tillväxt, tekniska framsteg och omfattande social förändring. Efterkrigstidens framtidstro levde kvar, och välfärdssamhället utvecklades i en stadig takt. Miljonprogrammet, som påbörjades 1965, förändrade städer och förorter med moderna bostäder som erbjöd bekvämligheter som centralvärme och inomhustoaletter. Samtidigt växte industrin, och många familjer fick det bättre ställt ekonomiskt, vilket ledde till ökade möjligheter att konsumera både nödvändiga och lyxiga varor.
Sverige förändras
I takt med att ekonomin blomstrade fick svenska hushåll tillgång till nya produkter och tjänster som förändrade vardagen. TV-apparater blev vanliga inslag i hemmen, och bilismen ökade, vilket gjorde det lättare att resa och handla på nya platser. Handeln förändrades kraftigt: I storstäderna växte specialbutiker och varuhus fram, medan mindre samhällen förlitade sig på lokala affärer och marknader. Konsumtionen började spegla en växande medelklass som prioriterade både funktion och estetik i sin vardag.
Banbrytande innovationerna
Under 1960-talet genomgick också blomsterbranschen betydande förändringar. Blommor blev en självklar del av svenska hem, och florister mötte en växande kundkrets som värdesatte både floristens kreativitet och kvaliteten. En av de mest banbrytande innovationerna under denna period var introduktionen av blomsterskum, allmänt känt som Oasis.
Oasis, utvecklat 1954 av Vernon Lewis Smithers i Ohio, USA, är ett syntetiskt material tillverkat av fenolformaldehyd, en typ av plast känd för sin hållbarhet och vattenabsorberande förmåga. Detta material möjliggjorde för florister att arrangera blommor med större precision och hållbarhet, vilket ledde till mer komplexa och långvariga arrangemang. Lustigt nog är ‘oasis’ namnet på företaget som tillverkar blomsterskumet, inte namnet på produkten i sig.
Introduktionen av Oasis i Sverige revolutionerade floristyrket, samtidigt som floristutbildningar började formaliseras, vilket ytterligare bidrog till yrkets professionalisering. Denna kombination av teknisk innovation och strukturerad utbildning stärkte floristens roll i samhället och lade grunden för modern blomsterdesign.
Det är dock viktigt att notera att blomsterskum som Oasis inte är biologiskt nedbrytbart. Idag är vi mer medvetna om dess miljöpåverkan och en efterfrågan på mer hållbara alternativ växer inom branschen.
Blomsterskolan i Norrköping
1964 blev ett betydelsefullt år för svensk floristutbildning när Binderiskolan flyttade från Östra Grevie i Skåne till Norrköping och samtidigt bytte namn till Blomsterskolan. Flytten markerade en ny era för utbildningen, som sedan starten 1944 hade drivits av Blomsterhandlarnas Riksförbund. Blomsterskolan blev snabbt en central aktör för floristutbildningens utveckling i Sverige, med elever som kom från hela landet för att lära sig yrkets tekniska och estetiska grunder.
Framåtblickande bransch
Skolan var inte bara en plats för lärande, utan också en bas för modernisering av floristyrket. Med ett eget elevhem kunde studenterna bo på plats och ägna sig helhjärtat åt sin utbildning. Kursutbudet utvecklades kontinuerligt för att möta branschens behov. Under 1960-talet fokuserade undervisningen på både praktiska och teoretiska ämnen, med särskild tonvikt på ”yrkesarbete i blomsterbinderi”. Utbildningen kombinerade hantverkskunnande med kunskaper inom ekonomi, försäljning och service, vilket lade grunden för en professionell och framåtblickande bransch.
En av de mest framstående personerna kopplade till Blomsterskolan var Esther Hunziker, en läroboksförfattare och pedagog vars arbete bidrog till skolans starka rykte. Hennes insatser speglar skolans fokus på att förena traditionellt hantverk med innovation och estetik. Blomsterskolan spelade även en viktig roll i introduktionen av nya tekniker, såsom blomsterskum.
Begravningsblommor och innovation
Under 60-talet var blommor etablerade som en central del av begravningskulturen i Sverige. Och redan då spelade florister en avgörande roll i att skapa personliga dekorationer, kransar och det som då kallades sorgbuketter. Idag känner vi dem bättre som handbundna buketter utan stickmassa.
Före stickmassans intåg behövde begravningsblommor ofta göras nattetid för att säkerställa att de höll sig fräscha över ceremonin. Varje blomma gaffelskaftades och trådades omsorgsfullt med en 18-tråd för att hålla formen och kvaliteten. Även om floristerna med tiden arbetade upp hastigheten, var det en tidskrävande och mycket arbetsintensiv produktion.
När Oasis introducerades effektiviserades processen från grunden. Floristerna kunde nu förbereda dekorationer och arrangemang flera dagar i förväg utan att behöva oroa sig för hållbarheten. Det innebar inte bara en praktisk förändring, utan också ett stort steg framåt för yrkets utveckling, vilket gav floristerna mer tid att fokusera på det kreativa skapandet.
Från trälådor till kylvagnar
Transporten av blommor utvecklades också under detta decennium. Blommor packades omsorgsfullt i trälådor och skickades med järnväg i kylda godsvagnar för att säkerställa att de höll sig fräscha under transporten. Mot slutet av 60-talet började lastbilar ta över alltmer av transporterna, vilket möjliggjorde snabbare och mer flexibla leveranser. Dessa logistiska framsteg bidrog till att göra blommor tillgängliga för fler och att möta en ökande efterfrågan.
Tävlingar lyfter yrket
Även tävlingar spelade en avgörande roll för att utveckla och synliggöra floristyrket under denna period. År 1963 hölls det första riksmästerskapet i blomsterbinderi, en händelse som markerade starten på en ny tradition inom branschen. Här fick florister från hela landet visa upp sin skicklighet i allt från teknik och precision till kreativitet och estetik. Tävlingen blev snabbt en höjdpunkt för yrkets utövare och bidrog till att höja både statusen och synligheten för floristyrket.

Några av de framstående tävlande från Stockholmsmästerskapet. Tävlingen hölls under 1960-talet och samlade närmare 90 deltagare. Bland dem ser vi Anna-Greta Sandström, utsedd till bästa kvinnliga deltagare, samt Sune Hansson, Monica Liljegren, Gunnar Ericsson, Hans Bengtsson, Ulla Skoglund och Seved Öckhammar.
Utveckling av branschen
Tävlingarna fungerade inte bara som ett sätt att erkänna skickliga florister, utan också som en drivkraft för branschen att utvecklas. De stimulerade kreativitet och stod för mycket av innovationen. Tävlingsdeltagarna utmanades att tänka utanför ramarna och skapa arbeten som speglade nya stilar och tekniker. Detta bidrog till att introducera trender som kom att prägla blomsterbranschen under decennier framöver.
För många florister blev tävlingarna en språngbräda till framgång. Att delta i, eller ännu bättre, vinna en tävling var ett bevis på hantverksskicklighet och konstnärlig förmåga. Detta stärkte inte bara deras egna professionella rykte utan gav också ett lyft åt de butiker eller verksamheter de representerade. Genom tävlingar som riksmästerskapet och andra lokala och regionala evenemang blev floristyrket en tydligare kombination av hantverk och konst.
Tävlingarna bidrog också till att forma yrkets identitet och befästa dess roll som en viktig del av både kultur och näringsliv i Sverige. På så sätt blev tävlingarna inte bara en manifestation av skicklighet, utan också en spegel av blomsterbranschens tillväxt och förnyelse under 1960-talet. En annan viktig framgångsnyckel som tävlingarna bidrog till handlade om att man fick möjlighet att nätverka och bygga upp relationer till branschkollegor.
Studiecirklar och gemenskap
Under 60-talet växte det fram så kallade ”blomstercirklar” runt om i landet. Dessa cirklar byggde på ett koncept där deltagarna i en trivsam atmosfär fick möjlighet att träna teknik, samtidigt som kollegor kunde umgås och dela erfarenheter. Det handlade om heldagar där man skapade olika arbeten som sedan bedömdes av varandra. Vid varje tillfälle var det en butiksägare som agerade värd, och dagarna blev snabbt uppskattade inslag i branschen.
Många berättelser vittnar om att dessa dagar beskrevs som årets höjdpunkter, där hela familjer ofta deltog. Medan föräldrarna arbetade med sina blomsterarrangemang fick barnen leka tillsammans, och dagen avslutades alltid med en gemensam middag.
Det är tydligt att blomstercirklarna inte bara handlade om att träna teknik, utan också om att bygga starka relationer inom branschen. Många florister som växte upp med dessa sammankomster som barn är kanske fortfarande verksamma idag och delar en gemensam historia av lek och gemenskap. Dagarna spelade en viktig roll för att stärka sammanhållningen och utveckla branschen, både professionellt och socialt.
Gesäll- och mästarbrev
På 1960-talet var gesäll- och mästarbrev fortfarande fundamentala delar i alla hantverksyrken och så även floristyrket. Det var dörröppnare och en tydlig väg för att etablera sig inom branschen och visa upp sin kompetens. Gesällbrevet var ett eftertraktat bevis på att en florist hade genomgått en gedigen yrkesutbildning och klarat ett omfattande praktiskt prov. För att avlägga gesällprov krävdes normalt tre års lärlingstid, motsvarande cirka 4 500 timmar, där floristen tränades i allt från tekniskt arbete till estetik och kundservice. Gesällbrevet var mer än en prestation – det öppnade dörrar till fler möjligheter inom yrket och garanterade kunderna en hög nivå av skicklighet och professionalism.
Mästarbrevet handlar om ett erkännandet av en florists expertis och erfarenhet. För att kunna avlägga mästarbrevet krävdes ett godkänt gesällprov och minst sex års erfarenhet inom yrket. Mästarbrevet bekräftade inte bara teknisk och estetisk skicklighet, utan också en förmåga att driva och utveckla en framgångsrik verksamhet. På den tiden var det verkligen ett viktigt verktyg för florister som ville stärka sitt rykte och ta en ledande roll inom branschen. Gesäll- och mästarbreven spelade en central roll för att forma floristyrket till det professionella hantverk vi känner idag.
Linjespelets genombrott
I takt med att floristyrket professionaliserades och nya estetiska ideal växte fram gjorde tekniken “linjespel” sitt riktiga genombrott i Sverige. Under 60-talet blev det något man tillämpade i alla typer av arbeten. Linjespel är en grundläggande teknik inom floristyrket som används för att skapa harmoni och rörelse i blomsterarrangemang. Genom att placera blommor och grönt i olika förutbestämda linjer och riktningar kan floristen leda betraktarens öga genom arrangemanget och skapa en dynamisk och balanserad helhet.
Blomsterskolan lärde studenterna linjespelets grunder genom både praktiska övningar och teoretisk undervisning. Målet var att skapa arrangemang som inte bara var vackra att se på, utan som också förmedlade en känsla av balans, harmoni och rörelse. Blomsterarrangemang präglades av en modernistisk anda, där enkelhet, balans och uttrycksfullhet stod i centrum.
Innovativ affärsmodell
Under 1960-talet revolutionerade Bengt Nygren den svenska blomsterbranschen genom att introducera Buketten, världens första snabbköpskedja för blommor. Hans innovativa affärsmodell, som fokuserade på färdiga buketter, stor omsättning, låga priser och effektiv logistik, gjorde blommor mer tillgängliga för allmänheten och förändrade sättet blommor såldes på. Denna strategi ledde till att Buketten snabbt expanderade och blev Europas största blomsterhandelsföretag under 1960-talet.
Nygrens entreprenörskap jämfördes med svenska ikoner som Ingvar Kamprad, grundaren av IKEA, och Erling Persson, grundaren av H&M. Hans vision att göra blommor tillgängliga för alla passade väl in i den växande medelklassens livsstil, där blommor blev en självklar del av vardagen. Trots sin framgång valde Nygren senare att sälja sitt blomsterimperium och lämna landet.
Blomsterodlingens guldålder
Under 1960-talet upplevde Sverige en blomstrande period inom odling av både snittblommor och krukväxter. Småskaliga odlare över hela landet producerade snittblommor som rosor, nejlikor och tulpaner för den inhemska marknaden, vilket gjorde blommor ännu mer tillgängliga för allmänheten. Samtidigt blev krukväxter en central del av svenska hem, i takt med det ökande intresset för inredning och att skapa hemtrevnad. Växter som pelargoner, palmer och fikusar var särskilt populära och bidrog till den tidstypiska estetiken. Den professionella produktionen av prydnadsväxter, ökade stadigt under decenniet, med en årlig konsumtionsökning på cirka 5 procent.
Tillsammans utgjorde odlingen av snittblommor och krukväxter en expansiv och livskraftig bransch. Utbudet från svenska odlare och en blomstrande näring lade grunden för Sveriges starka koppling till blommor och växter.
Framstående personer
Gunnar Lindwall var en framstående florist som formade generationer av florister som lärare på Blomsterskolan i Norrköping och Östra Grevie. Han drev Edqvist Blommor i Finspång i nästan 40 år och tävlade framgångsrikt
internationellt.
Matz Bolin, utbildad på Östra Grevie på 50-talet, var chef för Interflora Universitetet och utbildade florister med kurser som ”Bind bättre – Sälj mera!”. Han var även ordförande för Domarkåren och en nyckelperson inom svensk floristutbildning.
Esther Hunziker, legendarisk lärare på Blomsterskolan i Norrköping, har präglat många florister. Tillsammans med Björn Trygg har hon skrivit flera läroböcker som är ovärderliga för branschen.
Anita Lövendahl drev den anrika butiken Iris Blomsterhandel, som ansågs vara en av Sveriges främsta blomsterbutiker. Hon var en framstående profil inom branschen och en välkänd medlem av Interflora-organisationen.
Marion Zackrisson var under sin karriär en duktig tävlingsflorist. 1966 fick hon pris för bästa nytänk. Marion var även en uppskattad lärare som skolat många av branschens florister.