Ska hon gå på fest ger hon helst bort en solitär, kanske en nejlika eller en tulpan. Går hon på begravning blir det tre blommor. Caroline kallar sig enkelhetens florist och njuter mest av ett blått hav av blommande blåeld på Gotland. Fast hon plockar aldrig in blommor från naturen, hon njuter hellre av dem där de står.
Text: Jenny Möller Olsson Foto: Emilia Aronsson
Uppväxt med Interflora
Carolines pappa Urban Suhr var en framstående florist och och engagerad medlem i Interflora och Stockholms Blomsterhandlareförening. Redan som tolvåring sålde hon kryssantemumknippen i hans butik på Kungsholmen och att bli florist var aldrig ett medvetet val, utan något hon naturligt växte in i. Som barn fick hon följa med till Mälardalens Blomstercirkel där butiksägarna besökte varandra några söndagar om året och arbetade efter ett tema som bestämdes av butiken man besökte. Det kunde vara en sorgbukett, krans eller brudbinderi. Floristerna gav varandra feedback och hade livliga diskussioner, det både hissades och dissades, och satte poäng på arbetena i seriösa protokoll.
– Blomstercirkeln blev ett viktigt forum där både hantverket och förmågan att ta emot konstruktiv kritik utvecklades. Floristerna från Mälardalens cirkel presterade ofta i topp på tävlingarna, berättar Caroline.
Floristiska nätverk
– När jag växte upp hade man ett helt annat nätverkande i branschen. Idag delar vi bilder på Instagram, förr byggde vi relationer och lärde känna andra florister på ett helt annat sätt, menar Caroline. Vi ringde in våra ordrar till Interflora, deltog i tävlingar där man mötte kollegor från norr till söder och engagerade oss i floristiska samfund, som Blomstercirkeln. Uppföljaren till Blomstercirklarna kom på 70-talet i form av Stockholmsfloristerna, vilket spred sig ner i landet till Göteborgsfloristerna och Skånefloristerna. Här deltog man i lagtävlingar, tre mot tre som i Vikingakampen, där floristkollegor från hela landet samlades.
Om Caroline
Namn: Caroline Suhr
Bor: Sundbyberg, lantställe Gotland
Arbetar: Bloms Blommor
i Sollentuna
Karriär: Pilot på Interflora, domare och granskningsman för Interflora på gesällprov
Råd till den nyblivna floristen:
Var öppen för konstruktiv kritik
och nyfiken på att utvecklas
Florist i Aten
På 80-talet åkte Caroline med en kompis till Aten för att jobba som Au Pair, men väl där insåg hon att jobbet inte alls var något för henne. Hon gick in i en av Atens finaste blomsterbutiker och fick jobb direkt, utan utbildning, men med sin uppväxt som merit.
– Aten var en väldigt rolig tid, där fanns en helt annan blomsterkultur än i Sverige. Jag jobbade i en lyxig butik för folk som hade pengar och butiken jobbade inte med buketter, bara dekorationer. Julgrupperna bestod av granris, torkade blommor och ljus, precis som våra gravdekorationer under Allhelgona, skrattar Caroline.
Från Aten till Norrköping
Hemma i Sverige igen skrev hon en insändare till Interfloras medlemstidning Blomsterbranschen. Hon uttryckte sin förvåning över att hon kunde få jobb direkt i en av de finaste butikerna i Aten, medan det inte var möjligt för henne att komma in på Blomsterskolan i Norrköping.
– Man kan väl säga att det tog fart, skrattar Caroline. 1981 började jag floristutbildningen och ett par år senare tog jag gesällen. Hon har varit anställd sedan dess, att ta över pappans butik och bli egenföretagare var aldrig en dröm. Hennes största stolthet i karriären är tiden på Ella Trädgård i Täby där hon med sina kollegor byggde upp en välrenommerad avdelning för snittblommor.
Interflora pilot
Det var på Ella Trädgård som floristen Matz Bolin klev genom dörren och erbjöd Caroline att bli pilot. För de som har en koppling till Interflora är begreppet ”pilot” välkänt, och det var Matz som introducerade det för att symbolisera ledarskap. Matz grundade Interflorauniversitetet som blev en viktig plattform för vidareutbildning. Det arrangerades utbildningar på olika ställen i landet och piloterna hade kurser som ”Bind bättre – Sälj mera”. Många av floristerna som var piloter blev senare även en del av domarkåren som Matz byggde upp på 60-talet. Interfloras domarkår bestod av uppemot 25 personer på den tiden, det hölls betydligt fler tävlingar än i dag och många var engagerade ideellt, berättar Caroline.
Lärorikt att tävla
För Caroline blev domarkåren ett naturligt steg, hon hade sett sin pappa både tävla och döma under hela sin uppväxt. Urban var ordförande i Stockholms Blomsterhandlareförening och han arrangerade Stockholmsmästerskapet.
– Det var alltid spännande att se om det stod ett pris på köksbordet när farsan själv hade tävlat, minns Caroline. Att tävla är både viktigt och lärorikt, det ger en gemenskap och lyfter fram unga förebilder. Stockholmsmästerskapet var en fantastisk tävling med upp till 75 deltagare. I debutantklassen fanns 25 priser för att motivera och inspirera nya deltagare, minns Caroline.
Caroline Suhr
– Jag gillar humor, vilket många kanske inte tror eftersom jag kallar mig för Suhrskan,
Domare med humor
Åren som domare gjorde henne ännu mer nyfiken på floristyrket och hon har sett många unga talanger i tävlingssammanhang.
– Som domare lär du dig väldigt mycket själv och får se nya tekniker. Och det gäller faktiskt att ha nerver även som domare, det är alltid lite pirrigt att döma, berättar Caroline. Förutom domarkåren så arbetade hon även som besiktningsman för Interflora och gesällen. I sin bedömning uppskattar hon när man behandlar blommorna väl och ser gärna att man lyfter in humor i sina arbeten
– Jag gillar humor, vilket många kanske inte tror eftersom jag kallar mig för Suhrskan, skrattar hon.
Ebbas sommarblommor
Caroline har en särskild kärlek för sommarblommor, eller ”Ebbablommor” som hon lite gåtfullt uttrycker det. Det är säkert många gamla blomsterhandlare i Stockholm som minns Ebba, kvinnan som odlade sommarblommor på friland i Färentuna. Ebba sålde små buketter under hela säsongen, på våren var det förgätmigej och Bellis, på sommaren rosenskära och borstnejlika, och på hösten eterneller. Sorter som åter har blivit populära snittblommor. Ebba spelade en viktig roll i Carolines liv som barn. När Caroline på somrarna jobbade själv i butiken fanns Ebba med på telefon och lärde henne de blomnamn hon behövde kunna.
Vänskap och avkoppling
Carolines professionella och personliga liv är sammanflätade då hennes floristkollegor blivit nära vänner genom åren. Det blir ofta middagar hos Caroline som gillar att laga mat och duka vackert med släktporslin, kristallglas och, som hon själv uttrycker det, ”skitblommor”. Med detta syftar hon på blommor som blivit över i butiken. Enkelheten genomsyrar även här, en till två blommor av varje sort i flera små vaser. Den amerikanska citronpajen har blivit hennes signum, ett hemligt recept från hennes mormors tid i USA. Ledig tid är hon helst på Gotland, i huset som hon ärvt efter sin pappamamma. Trädgårdsarbete är inte hennes grej men hon experimenterar med att föröka rosen Bettina, som delar namn med sinhennes farspappas butik. Hans rabatter har hon täckt över med gräs, trots detta kämpar blommorna envist sig upp genom gräset.
– Kanske är det farsans sätt att säga att han fortfarande är närvarande, ler Caroline.