Blomstrande tider

Text: Elin Johnsen  Foto: Interflora och Privat arkiv

Efterkrigstiden i Sverige präglades av ransoneringar men också av ny optimism. Människor unnade sig snittblommor, vilket gav blomsterdekoratörerna större betydelse. Hantverket utvecklades och blommor blev en del av både fest och vardag.

Under 1940- och 50-talet präglades Sverige fortfarande av efterkrigstidens omvälvningar. Trots att vi inte deltog i kriget blev ransoneringar och försörjningsproblem en del av vardagen även här. Men när striderna väl var över så svepte likväl en våg av optimism och framtidstro över landet och människor började klä upp sig. Det var som om hela samhället pustade ut i en kollektiv lättnad och kläder och mode blev mer än bara praktiska – de symboliserade det nya, hoppfulla livet. Folk ville leva upp, njuta av den återvunna friheten, och blommor blev också en del av detta firande. Konsumtionsmönstren förändrades i takt med att landets ekonomi förbättrades och fler kunde unna sig små lyxvaror som färska snittblommor. 

Ekonomi och matpriser

Men trots den spirande optimismen var hushållets ekonomi fortfarande stram för många familjer. Mat utgjorde en stor del av budgeten, och varor som kaffe kunde kosta runt 5 kronor per kilo – vilket idag motsvarar ca 105 kr per kilo. Genomsnittslönen för en florist, eller blomsterdekoratör som vi hette då, under 1950-talet låg på cirka 300 till 400 kronor i månaden. 

Blommor betraktades då som en lyxvara, men även något som hade en given plats vid speciella tillfällen. Bröllop, begravningar och dop var tillfällen då man prioriterade blomsterköp, eftersom de symboliserade både fest och respekt.

Lokala blomsterodlingar

Blommorna som såldes i svenska blomsterbutiker var först och främst odlade lokalt på den tiden, då import var både begränsad och dyr. Det fanns många mindre växthus och  blomsterodlingar, ofta nära större städer som Stockholm och Göteborg, som försörjde butiker i hela landet. Växthusodling blev därför viktig för att kunna erbjuda blommor året runt. Sorter som nejlikor, ringblommor och cyklamen fyllde butikerna och blev populära hos kunderna.

Blommor i vardagen

Snittblommor hade redan sin plats vid livets stora högtider, men under 1950-talet började blommor bli allt vanligare även i vardagen. En växande medelklass började köpa blommor till hemmet, där de blev en symbol för stil och status och den blomstrande folkhemsromantiken. Blomsterdekoratörer fick en viktig roll i att skapa vackra arrangemang för både stora och små tillfällen som speglade både välstånd och smak. 

Värdet i hantverket

Vårt yrke utvecklades under den här tiden, och många kombinerade arbete i butik med kvällskurser för att lära sig hantverket. Arbetsveckan låg normalt på 48 timmar.

Under den här tiden tillverkade blomsterdekoratörerna själva stommarna till kransar och ”stickmassan” till  dekorationer. Det fanns helt enkelt inga färdiga tekniska hjälpmedel att införskaffa.

För att göra arrangemang i skålar och krukor ”packade” man underlaget, vilket innebar att man packade in mängder av torkat material för att fylla underlaget tätt. Detta fungerade sedan som en stickmassa, men det var en tidskrävande metod som krävde stor precision.

Begravningskransar

Till begravningar var det främst kransar som kunderna beställde, vars stommar tillverkades av halm och gräs. Trådning och skaftning var nödvändigt för att stärka varje blomma, innan man fäste dem i kransens baksida. Eftersom det fortfarande var ovanligt med kylar var blomsterdekoratörerna ofta tvungna att jobba sent på kvällarna för att säkerställa att blommorna var fräscha till ceremonin dagen efter. 

Prissättning

Priset på en vanlig begravningskrans låg runt 25–40 kronor, beroende på storlek och vilka blommor som användes. Större och mer exklusiva kransar som innehöll dyrare blommor som liljor och rosor, då kostade det betydligt mycket mer.

En brudbukett på 1950-talet kostade mellan 30 och 50 kronor. Buketterna var ofta stora och romantiska, med vad idag är klassiska blommor som rosor, gardenior och brudorkidéer.  Presentbuketterna varierade självklart i pris, men en enklare bukett kunde kosta cirka 10–15 kronor, alltså ungefär två kilo kaffe. I priserna räknades både material- och arbetskostnader in. Eftersom vi nästan uteslutande jobbade med blommor odlade lokalt i Sverige var vi ännu mer knutna till det som var i säsong, så inga pioner på våren. 

Konkurrens och prestige

Konkurrensen var hård på 1950-talet. Det var en tid av hög yrkesstolthet, med många blomsterbutiker och värdet av ett Gesällbrev var extremt högt.  För att visa konsumenten vilken yrkesskicklighet som blomsterdekoratörerna hade jobbade man otroligt mycket med butikernas skyltfönster. Det var vanligt med så kallade prestige-exponeringar, där man visade upp sin yrkesskicklighet ofta genom att exponera med stora och eleganta vita kransar. Det fanns till och med både officiella och inofficiella tävlingar kopplade till att skapa de mest imponerande exponeringarna. Blomsterdekoratörernas skyltfönster blev ofta en snackis och lite av en attraktion som folk i bygden åkte för att titta på.

Det var nu julskyltningen första helgen i advent blev en stor dag för handlarna. De allra flesta täckte över sina skyltfönster veckan innan med papper för att ingen skulle se årets mest prestigefyllda skyltfönster. 

Papper och cellofan

På 1940- och 50-talet var det vanligt att blomsterdekoratörerna slog in buketter i enkelt brunt eller pergamentliknande papper. Det var ett hållbart och praktiskt sätt att skydda blommorna under transport. För finare buketter, som brudbuketter eller presenter, kunde dekoratörerna använda cellofan eller tunt silkespapper för att ge ett mer exklusivt intryck. Denna typ av omslag dekorerades ofta med satinband eller andra tygband för att förhöja känslan ytterligare.

Cellofan blev överlag mer populärt under denna tid, eftersom det gav skydd och samtidigt visade upp blommorna på vad man tyckte var ett estetiskt tilltalande sätt. Satin- eller sidenband var särskilt vanliga vid bröllop och begravningar, där man ville skapa ett elegant och stilrent uttryck. Krukväxter emballerades ofta med kreppat papper som blev som en extra kruka.

Service inom handeln

Blomsterbutikerna utmärkte sig med sin höga servicenivå. Varje kund bemöttes med full uppmärksamhet och personlig service. Det var otänkbart att en kund själv skulle behöva plocka upp en krukväxt från golvet eller bära ut sina inköp till bilen – det skötte blomsterdekoratören alltid om. Att skapa en positiv och lyxig kundupplevelse var en viktig del av branschens framgång. Service sågs som en naturlig förlängning av vårt hantverk.

Interflora

Interflora har en central plats i blomsterbranschens historia och utveckling. Redan 1923 samlades en grupp visionära blomsterhandlare i Sverige och grundade ‘Föreningen för Blomsterbeställningsförmedling’, en organisation som senare kom att bli en del av det internationella Interflora-nätverket under 1940-talet. Interflora fortsatte att växa och utvecklades till en global aktör, med sitt huvudkontor i Chicago. Verksamheten delades in i tre regionala enheter: europeisk, brittisk och amerikansk.

Gustav VI Adolf

År 1952 lanserades det numera ikoniska Blommogrammet på den svenska marknaden. En tjänst som gjorde det möjligt att snabbt och smidigt skicka blommor över hela landet och även internationellt. Den första mottagaren av ett Blommogram var kung Gustav VI Adolf. Det gav tjänsten en prestigefylld start och bidrog till att etablera Interflora som en pålitlig och exklusiv aktör inom blomsterförmedlingen.

Skapade ett mervärde

Interflora ville vara något mer än att bara förmedla blommor. De satsade därför även tidigt på att utbilda florister och stärka yrkesrollen genom kompetensutveckling. Ett viktigt arbete var även standardisering av kvalitén på allt som skickades ut genom nätverket. Detta initiativ bidrog till att lyfta branschen som helhet, både i Sverige och internationellt. Nätverkets målsättning handlade om att säkerställa att Interfloras florister alltid låg i framkant.

Värdefulla personer

Göran Bergfalk
Drev framgångsrikt Amaryllis i Västerås under många år. Aktiv i Märladalens studiecirkel, delade gärna med sig av kunskaper i hantverket.

Lennart Karlsson
Drev Amarant Blomsterhandel och senare Blomstermakarna i Västerås. Framgångsrik tävlingsflorist och domare, var drivande
i branschens utveckling.

Urban Suhr
Drev Bettina blomsterhandel och var engagerad i Mälardalens cirkel samt  Blomsterhandlareförening som varje år anordnade Stockholms mästerskapet

Mariettes tolkning av 1940- och 50-talet hittar du här >